När den första nattfrosten slagit till är det säsong för frostvaxskivlingen. Man känner lätt igen denna nyansrika matsvamp på den olivbrungröna, slemmiga hatten och de gula till rödgula nedlöpande skivorna. Den växer främst med tall.
Frostvaxing (Hygrophorus hypothejus) är ganska vanlig i hela landet. Rapporterna i ArtDatabanken tyder på att den hittas oftare söder om Stockholm än i Roslagen. Den är klassad som livskraftig.
Den växer gärna med tall, renlav, lingon och mossa längs stigar och på magra berghällar. Tidpunkten är viktig, fruktkropparna bildas samtidigt med den första nattfrosten. När man gett upp hoppet om andra svampar är frostvaxskivlingen ett gott och ofta färgglatt fynd.
Beskrivning
Hatten är gulbrun till gråbrun ofta med olivgrön ton. Unga svampar har välvd till utbredd hatt och den blir med tiden svagt trattformad.
Skivorna är glesa och vildvuxna som på andra vaxskivlingar. De är svagt nedlöpande på foten och varierar från klargult till orangegult. Foten är blekare gul och smalnar av mot basen. Den kan ha i väta en slemring någon centimeter nedanför skivorna.
Köttfärgen kan variera från vitt till starkt gult. Alla delar av svampen kan få röda fläckar eller strimmor.
Om slemmigheten
I väta är frostvaxskivlingen slemmig, både hatt och fot är hala. Därför rekommenderas att man plockar den i torr väderlek, men man kanske inte kan välja att komma tillbaka en annan dag. Slemmet är inte farligt i sig och inget man måste ta bort. Det försvinner vid tillagningen. Man kan förstås låta svampen ligga framme några timmar innan man rensar den.
Blandsvamp eller läcker svamp?
Pelle Holmberg skriver om frostvaxskivlingens matvärde i Nya svampboken. I äldre tider ansågs den mindre god på grund av slemmet. I Svampar av Ryman och I Holmåsen från 1984 sägs den vara en utmärkt matsvamp.
Ofta beskrivs den som en god blandsvamp ihop med trattkantarell eller rökslöjskivling. Andra steker den i smör och äter på hårt bröd eller macka. Problemet är att man sällan hittar så många att det räcker till flera personer.
Liknande arter
Det finns ingen farlig förväxlingssvamp. Den liknas vid andra vaxskivlingar, främst olivvaxskivlingen brukar nämnas. Denna är inte alls så färgrik, har inget gult i sig, men är slemmig och har gråbrun hatt. Den är ofta mindre än frostvaxskivlingen och framförallt växer den tidigare på säsongen. Olivvaxingen växer med gran på sur, mossrik mark och kan hittas där trattkantareller växer.
Mer information
Svampguiden.com
Nya svampboken P Holmberg och H Marklund
