Jubilaren var på plats den 20 augusti i år, exakt 60 år sedan denna ytterst sällsynta svamp – falsk djävulssopp – hittades i Drottningholms slottspark av Stockholms svampvänner (SSV).
Ordförande Mattias Andersson förutspådde att jubilaren skulle vara där.
— Den är en relikt från ett varmare klimat och gillar den här värmen och därefter regn, sade Mattias ett par veckor innan 20 augusti. Han själv var på svampkonferens i Sibirien men deltog via telefon i firandet.
— Av Suzanne Kolare —
Det var de legendariska svampexperterna Nils Suber och Olle Persson som gjorde fyndet 1958. Det dokumenterades väl med skisser och beskrivning, men Suber och Persson bedömde att man funnit rosensopp (Boletus rhodoxanthus). Den är snarlik falsk djävulsopp och det var inte förrän 2002 som SSV omprövade bedömningen efter nya fynd på samma plats.
— Vi var flera som var ute och letade och hittade svampen 2002. Jag var där med Andy Taylor som sekvenserade svampen. En följande DNA-analys gjorde klart att det var falsk djävulssopp, berättar Mattias Andersson, som skrivit två artiklar i Mykologisk tidskrift om falsk djävulssopp.
SSV har fortsatt att besöka Drottningholm. 2011 och 2012 hade man tur att åter få se falsk djävulssopp på samma plats i parken. Och i år hoppas vi på tur igen.
Fyndet i Sparreholm
Falsk djävulssopp, Rubroboletus legaliae, har upptäckts på fyra lokaler i landet – Linköping, Drottningholm, Sparreholm och Öland.
En ekhage i sörmländska Sparreholm har två individer av falsk djävulssopp. Det första fyndet gjordes 2014, men provet kom på avvägar och det var först 2017 som DNA-prov togs och bestämningen var klar.
Fjolårets fynd fanns på plats när Mykologiska föreningens kurs ”Pass opp på sopp” ägde rum. Jag var med där. Patrick Björck i kursledningen var påtagligt nervös tills han återfann svampen i en ekhage bredvid en sjö. Det var en högtidlig känsla att se denna sällsynta svamp i gräset. Patrick ville inte att vi skulle plocka svampen, eftersom det varit några som plockat och kastat falsk djävulssopp och andra sällsynta svampar.
— Vi fann falsk djävulssopp även i år innan torkan slog till, berättar Patrick Björck. Det var väl timat, vi hade just då kursen ”Plocka svamp” på Åsa folkhögskola.
Växtplatsen är idag naturvårdsområde, men det pågår arbete att förstärka skyddet och bilda ett formellt naturreservat med skötselregler.
— Ett reservat skulle ge markägaren ökad möjlighet till ersättning för merkostnader för skötseln. Marken behöver betas, slån och andra buskar röjas. Ett reservat skulle också skydda andra arter i området som saffransticka, säger Patrick Björck.
Hot
Falsk djävulssopp klassas som starkt hotad av ArtDatabanken och är en signalart för värdefull natur. Det kan finnas upp till 200 individer (40–400) på ett tiotal lokaler i Sverige.
De stora hoten är igenväxning av de gräs- och parkområden där svampen trivs. Även avverkning av ekar kan påverka chansen till överlevnad, anser ArtDatabanken. Markägare och parkförvaltare bör informeras om den sällsynta svampen och de bör om möjligt anpassa parkskötseln för att värdträden ska överleva.
Liknande arter
Tack vare DNA-analyser har det blivit en säkrare artbedömning av svampar. Så har släktet Boletus stuvats om och nya släkten bildats. Falsk djävulssopp ingår numera i släktet Rubroboletus, från tidigare Boletus. I den gruppen ingår 13 andra arter i världen, varav tre finns i Skandinavien. Det är förutom falsk djävulssopp även djävulssopp (Rubroboletus satanas) och rosensopp (Rubroboletus rhodoxanthus). Däremot ingår inte purpursopp, som flyttats till det nybildade släktet Imperator.
— DNA-analys visar att Drottningholms falska djävulssopp är identiska med fynd i Italien och England, berättar Mattias Andersson. Den finns också i Tjeckien och Danmark.
I Skandinavien har de tre i Rubroboletussläktet varit notoriskt svåra att artbestämma. Både i herbarier och i skandinavisk litteratur förekommer felbestämningar och felaktiga bilder. Fyndplatsen ger en fingervisning om vilken art det är:
- Falsk djävulssopp förekommer i Mälardalen, Sörmland, Östergötland samt på Öland.
- Djävulssopp hittills bara på Öland och Gotland men inte på fastlandet, men den 18 augusti gjordes ett fynd i Uppsala.
- Rosensoppen har bara säkert påträffats i Skåne.
- Purpursoppen förekommer på Öland och i Östergötland, men inte i Mälardalen eller på Gotland.
Rubroboletus skiljer sig från andra soppar (boletus) genom att de har grå till vitgrå hatt med inslag av rosa eller rödaktiga färgtoner, orange till rödaktiga rörmynningar och gula rör, fot med rosa eller rödaktigt ådernät eller fläckar på gul botten. Köttet är svagt blånande, sporerna släta och sporpulvret är olivbrunt.
Beskrivning
Falsk djävulssopp har som helt ung nästan vit hatt, som är något filtad. Den kan då lätt förväxlas med djävulssoppen. Snart får dock hatten, särskilt i kanten, en vackert brunrosa ton som blir allt brunare med tiden. Foten är något kägelformad och har en fin röd nätådring mot en gulorange botten. Rören är gula med orangeröda mynningar. Om man skär i svampen så är snittet ljust gult och blånar. Den anses dofta som lakritsriska, libbsticka eller buljong, och doften är tydligare när den är torkad.
Falsk djävulssopp bildar helst mykorrhiza med ek, men även med bok. Den växer i öppna gräsmarker eller parker i solvarma lägen på något kalkrik mark.
Giftsoppar för magen
I Danmark kallas Rubroboletus populärt för giftsoppar och den beteckningen har även föreslagits här. De tre arterna är samtliga mycket mag-tarmretande och det hjälper inte att tillaga dem länge. Om du hittar ett exemplar, låt dem stå i naturen och rapportera i Artportalen var du gjorde fyndet!
Läs mer
Artfakta om Rubroboletus legaliae
Tre artiklar i Mykologisk tidskrift, på svampar.se under Tidskrift
- En av kungligheterna i Drottningholmsparken – falsk djävulssopp. Mattias Andersson. Nr 3-2013, sid 9-13
- Djävulssopp, falsk djävulssopp och deras djävulskt lika dubbelgångare. Mattias Andersson, Tommy Knutsson & Michael Krikorev. Nr 3 2016, sid 12–25
- Falsk djävulssopp i Sparreholm. Aleks Tudzarovski och Patrick Björck. Nr 3 2018.
